Krig, rån och miljoner fattigare i Vietnam

Från vårt rum på 27:e våningen smidde vi planer för dagen, aldrig kunde vi tro vad som hända skulle!

Om du tycker att Phuket har galen trafik… så har du förmodligen aldrig varit i Ho chi minh-staden! Här finns flera filer som används av både bilister och mopedister som inte verkar se linjerna emellan filerna. Här kör man där det finns en lucka, snabbast går först, står någon i vägen tutar man högt och fortsätter att köra. Dygnet runt hördes det konstanta tutandet från bilar ända upp till den 27:e våningen! Heeelt galet. Men också väldigt vackert att se på där uppifrån.

Vår första morgon tog vi oss till krigsmuseet som blev en känslomässig resa. Tidningsartiklar, bilder och citat från ledare och människor runtom i hela världen bönade och bad om att det 30-åriga kriget skulle få ett slut. Efter fem års förhandlingar, 500 presskonferenser och sinnessjukt många möten, var det hemska äntligen över och människor jublade!

Vi såg stridsplan, stridsvagnar, olika tortyrformer, en apparat som de högg av folks huvud med, fångceller och barbariska, små burar man höll människor fångna i. Tankar om att dessa saker sker runtom i världen än idag gör en kallsvettig.

När vi tog taxin därifrån mot köpcentret Saigon Centre stannade chauffören halvvägs för att bilen gick sönder… lämpligt nog kom en ny taxi precis bakom som kunde köra oss vidare. När vi skulle betala den första chauffören blev Kamilla lite förvirrad av valörerna och att hon hade svenska sedlar, thai baht och vietnamesiska miljoner i plånboken. Så de båda chaufförerna hjälpte henne, på ett ganska hetsigt och ivrigt sätt, att ta fram rätt pengar. Med yviga gester tog de miljoner (som vietnamesiska dueng är) fastän att hon försökte att avväpna dem.

När vi åkte vidare kände hon att det inte blev riktigt rätt… det fattades vietnamesiska pengar och 4000 thai baht.

Vår yngsting var vaken och sa:

– Mamma, det ligger thai-pengar mellan sätena!

När vi skulle hoppa ur rafsade jag runt där och hoppade sedan fram och kikade runt hela framsätet, fast chauffören ville åka därifrån… och mycket riktigt! Där låg i alla fall 2000 av de försvunna thai bahten!!

På insidan av mannens handled fanns dubbelhäftande tejp som han hade till hjälp för sina onda planer. Så fräckt!!

Skakiga, upprörda och förnedrade fortsatte vi att gå mot köpcentret en bit bort, då han givetvis inte velat släppa av oss precis utanför. Ja, tacka fan för det – där fanns ju kameror och vakter – klart han inte ville ha publik.

Så. Miljoner fattigare – men flera erfarenheter rikare, intog vi fantastisk mat, gott vin och utförde lite julklappshandel på fina Saigon Centre.

Vägen tillbaka till hotellet valde vi att boka en Grab – som registrerar förare och bil och dessutom har en emergency-knapp i appen om något skulle uppstå… Heja Grab!

Vi gjorde vår egna frukost på det fina lägenhetshotellet.Vinasun åker vi aldrig med igen… det var inte just den här bilen. (Bilden är från nätet)

Grab fungerade bra i Ho ch minh-staden!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s